Tejpbyte

4 dagar efter operation

Då sitter vi här, Erik, Tina och jag, klockan är 6 på lördag morgon och en glad Eric har just ätit sin morgonflaska. Det måste sägas att det har gott över förväntan. Visst har det varit en del gråt och en hel del bärande, men det var vi å andra sidan beredda på. Nu har man också börjat vänja sig vid hans nya "snygga" utseende, kommer att bli en vass riddare, se upp damer! Till sättet är han sig annars lik, glad och vaken, tusan vad härlig han är. Allra gladast blir han när Emil eller Emma går fram och showar lite.
Eric använder i stort sett inget smärtstillande mer, någon Alvedon sätter vi in ibland, egentligen vet vi inte om han har ont då, men när han känns otröstlig vågar man inte chansa, han skall ta mig tusan inte ha ont om han inte behöver. Problemet är ju att han inte får använda sig av napp så direkt efter operationen, då blir det lätt att man tar till flaskan (Eric alltså, det där lät inte bra) eller Alvedon.
På måndag skall vi till läkaren och fortsätta matpratet, kanske kan det vara magmunnen som strular? vilket gammelfarmor Inga sa för över en månad sen;-)

Dag 2 hemma i Ullvi

Medan Eric sover ute i vagnen passar jag på att skriva lite hur det går för vår lille riddare. Vi är alla positivt överraskade över hur väl han klarar smärta och att han trots den är nöjd och drar lite på smilbanden (dock ej lika brett :-)) Att sova är inte lika lätt med tanke på att han är van att få ligga på sida och gossa med både isbjörnen och sin kudde, detta gör att det blir korta sovstunder och mycket bära för oss vuxna. Vi hoppas att för varje dag som går vänjer han sig vid att vara spjälkad och att inte få ligga lika skönt på sida som förut.
Visst är det läskigt att se Eric ligga på rygg, vi har ju dålig erfarenhet av detta (kräkningar) MEN hittills har allt fungerat bra och det hoppas vi att det även gör i fortsättningen.
Inatt turades jag och Lars om att bära Eric och att få honom att sova, visst är man lite mossig i huvudet efter en sådan natt (min andra) men på något sätt känns det som att ha en nyfödd bebis igen - att "nattvandra" gjorde vi ju redan i början av augusti. Jag stannar här för att fortsätta dokumentera mer senare, men so far so good som Bryan Adams sa.

Spjälkad och klar

Redan på G :-)

Operationen lyckades och genomfördes helt enligt planerna. Eric har ont när smärtlindringen går ur, som tur är, är dock målet att han inte skall ha ont och därför sprutas morfin in direkt i blodet så snart smärta antyds, han får även piller i rumpan för att lindra. All personal är helt underbar och ger oss en fantastisk service. Allt känns nu kanon (så när som på att T och Eric är på sjukhuset och vi andra på hotell). Om allt fortsätter så här kommer vi att resa hem under morgondagen.

Lyckad operation!

Här tas Eric till operation

Oj vad skönt det kändes att lämna Eric till de två damer som skulle förbereda honom inför narkosen, jag trodde verkligen inte att jag skulle känna mig så trygg som jag faktiskt gjorde. Ja visst kom det en varm känsla i hela min kropp samt tårar i mina ögon -men trots detta så infann sig en styrka som jag trodde att jag hade tappat under dessa månader med motgångar ( Härligt jag är tillbaka) Nu dricker jag Cappuccino och trycker i mig en kanelbulle - jag är verkligen tillbaka. Bra det kan behövas för vi har några tuffa veckor framför oss där Erics smärta blir i fokus, men med denna känsla i kroppen så vet jag att jag kommer fixa det även om Lars har uppdrag på annan ort.... ja mer om det får ni veta när han själv vill berätta... :-)

Nu är Eric på operation!

Redo!

Har fått bedövningssalva på händerna, mums

Här ligger Eric med bandage om sina små händer, en salva har lagts på samt ett genomskinligt plåster. Jag var lite orolig över att det skulle bli en tuff natt med tanke på att sista undersökningen fick Eric 21:10 :-( och då hade Lars redan vaggat honom till sömns och lagt honom i sin "ryska" spjälsäng. Undersökningen gick till hälften bra, Eric hade oerhört ont och skrek oavbrutet när de skulle se in i höger öra, fy vad hemskt att då som mamma hålla fast både armar och ben medan detta skrik pågick. När undersökningen var klar och de hade konstaterat att inga rör skulle opereras in denna gång somnade han i min famn men hulkandet fortsatte genom hela natten.
Jag blev väckt 1:25 för att värma mjölk, matade en sovande Eric för att sedan lägga honom igen - det fungerade bra. 04:15 kom han över till min säng och där sov vi ända tills en sköterska kom och fixade Erics händer med salva... en toppen natt som gjorde att min nervositet la sig ännu mera. Vilken hjälte vår E är, precis som sina två storasyskon.

En lång dag...

...är snart till ända. Eric har skött sig strålande under alla undersökningar. Allt ser bra ut och nu rustar vi för operation i morgon bitti. Känns efter omständigheterna lugnt, teamet känns så säkra på sin sak att vi får stor tillit och trygghet.
Han kommer att väckas 01:30 för att få sista maten innan operationen som beräknas start vid 08:00 ungefär, sedan väntar några nervösa timmar för oss, vi vet att det kommer gå bra och att det är en rutinoperation, ändå känns det nervöst.
Personalen är underbar och omtänksam, ibland känns det helt rätt att betala skatt.
Jag ligger nu i sängen på hotellet och skriver detta medan T och E är på avdelningen i sin ensamhet, jag tänker på Er och hoppas att Ni får en skön natts sömn!
Imorgon kommer Emil (storebror) som fyller 8 år och syrran ner med tåget, ser fram emot det, vi längtar så efter Er barn.
Bilder och fler tankar under morgondagen, god natt!

Påfrestande dag ;-)

Nu har Eric träffat en läkare, undersköterska och tandläkare. Snart
blir det kirurg, narkosläkare, öronläkare och sjuksköterska...
Tufft schema.

På "Akis"

Nu är jag på väg...

En mammas tankar

Oj, då var det dags att skriva vilka tankar som finns i en mamma så där 12 timmar innan vi åker till Uppsala för Erics första operation..... mina inlägg har inte varit många på denna blogg och det beror nog mest på att jag än idag inte kan sätta ord på vad jag känner och tänker. Allt snurrar och jag vet inte riktigt om jag är lycklig, nervös, livrädd, ångerfylld eller vad i helvete det är.... om vi säger så - jag älskar sötsaker, ju onyttigare desto bättre men idag med kylen fylld av tårta och skafferiet fullt av kakor så har inte ens jag ätit en enda smula och fortfarande finns ingen hunger i min kropp, där är det redan fullt av fjärilar och klumpar :-(
Vad är jag rädd för??? kanske är det att jag inte har kontroll över denna situation, kanske att jag skäms över att jag inte kan ge min äldsta son en underbar födelsedagsmorgon med sång och paket eller att jag kommer bli tvungen att dra ned på lekstunderna med min älskade Emma under tre tuffa veckor då Eric har smärta och behöver bäras.
Jag vet att detta är ilandsproblem och att många andra har det värre.... MEN för mig är detta ytterligare en tuff uppgift i mängden. Jag lever dagligen med Erics matande som än idag är ett mysterium - han har prövat de flesta ersättningar som dietisten i Falun har informerat om, han kräks och har stop, är så tunn att han aldrig får ha en dålig dag vad gäller intag - han har inga depåer alls.... Ja det är kanske där en stor nervositetsknut sitter, tänk om han inte klara av att äta ordentligt från och med tisdag....... nej, jag slutar skriva nu - vill inte att mina mörka tankar ska överta de vita tankar som jag alltid vill ha. Njut av livet till fullo - du vet aldrig när du får en utmaning som kräver att du måste sluta njuta för en lång stund.

En pappas tankar

Dagen D närmar sig med stormsteg. I morgon bär det av Till Uppsala för massor av kontroller och undersökningar. På tisdag är sedan tanken att första operationen skall bli av, nervös? Gissa!
Vi skrev för någon vecka sedan att vi fått ordning på matproblematiken, som vanligt skall man inte ropa hej för tidigt. Just nu pågår en ständig kamp för att få i honom mat och framför allt en kamp för att han skall behålla den. Fortfanade en liten "tunnis" gör att att han inte har något att ta av efter operationen, hoppas de tycker att han är stor nog. Risken finns att de tycker att han måste växa till sig ytterligare och då ställs operationen in och vi får fortsätta vänta. Som person är jag en kille som gillar uttrycket "det löser sig ", önskar att jag kunde rycka på axlarna och säga så nu, men sanningen är den att jag är riktigt nervig för vad som komma skall. Att det efter operationen blir nappförbud och själkade armar är inte kul men känns som något som "löser sig", nej det som oroar är själva operationen med nedsövning och grejer. Vad sysselsätter man sig med när han "sover"? Hur fan slår man ihjäl ett par timmar när det bästa som finns är utom ens kontroll? Jag lovar att jag inte är negativ och tänker hemska tankar, nej jag tänker allt positivt men kan likt förbannat inte låta bli att få ökad puls när jag tänker på kommande vecka. Skulle tro att det blir tätt mellan inläggen den kommande tiden, vi hörs.

Mitt första egna inlägg

Bra besök

Det blev ett bra besök, även om pappa lyckades få bensinstopp på vägen till Uppsala och att brandlarmet gick på Akademiska så att vi fick utrymma sjukhuset när jag satt i väntrummet, det krånglade lite kan man säga. För övrigt gick allt som planerat och så vitt vi förstår så är det operation som gäller nästa gång vi skall till U-sala. Nervöst och spänt samtidigt som man ser fram emot det, konstig känsla. Som förälder känns det lite underligt att de ska förändra utseendet på ens barn, nu har man ju vant sig vid att Eric ser ut så här, ja jag vet att det är det bästa för oss alla, det känns ändå lite konstigt, tror att Ni förstår...

Snart ska jag in till Fatima på Käkkirurgin:-)

Uppsala igen

Idag är det dags för vad vi hoppas är sista besöket före operation. Det har blivit några resor till Uppsala för att kolla krok och tape, förhoppningsvis är det saker vi snart slipper böka med:-)
Eric äter bättre nu men har börjat kräkas något alldeles förskräckligt igen, det värsta med det är att det har börjat bli svårt för honom att få upp kräkset igen:-( Detta gör att det blir som andningsstopp för honom, vi måste då vända honom snabbt för att "få igång" honom igen, detta gör, som ni förstår, att det är svårt att slappna av, Tina mår för jävligt av detta!
Känns som att det är svårt att vara positiv hela tiden när det inte flyter på, vi försöker absolut se det från den ljusa sidan hela tiden men ibland är det inte helt lätt. Jaja, nu tar vi nya tag och laddar för en ny dag som säkert blir bättre än den igår (flera "kräksstopp" hade vi då).