Idag är jag 8 månader

Nio dagar efter operation 2

Tänk att nio dagar efter operation 2 sitter vår riddare och leker glatt på golvet och njuter av livet. Redan i onsdags var han fri från smärta vilket ledde till att smärtstillande var helt uteslutet. Igår fredag fick han ta napp igen vilket han gillade, men han tittade på mig precis som att han tänkte: "var har du haft den här hela tiden när jag har ropat efter den?" Idag när jag fick en längre kik i munnen så upptäckte jag bissing nr 1. Alltså i nedre käken visar sig en söt liten tand som både känns och syns... dax att akta fingrarna i fortsättningen.

Hemma igen

Då är vi åter hemma igen. Sammanfattningsvis kan sägas att allt gått bra och att vi nu kan blicka framåt. Eric har sovit en i stort sett normal natt och gissningsvis kommer vi kunna trappa ner på smärtstillande väldigt snart. Emil och Emma blev båda väldigt glada över att ha fått hem lillebror igen.
Något annat som kändes bra med det här besöket på Akademiska var att vi träffade en del andra barn som genomgick de operationer Eric har framför sig. Känns som att de tuffaste kanske är kvar men samtidigt känns det inte skrämmande. Känslan att se att andra klarar det gör att man inte blir så orolig, om någon annan klarar det så kommer definitivt vår riddare att göra det! Nu skall vi först och främst fortsätta med att lära oss krypa, vi hörs!

Rum med utsikt över parkeringen, kul!

Tufft framöver

Nu har vi varit och träffat logopeden. Hon konstaterade att han har en rejäl spalt i den hårda gommen samt troligen en för kort tunga. Detta gör att vi inte skall ha några större förhoppningar på tal före nästa operation som är planerad tills det att han fyller 2 år. Fick några papper om teckenspråk för små barn etc. något tungt känns det faktiskt om jag skall vara helt ärlig, samtidigt är väl detta bara en annan del i denna resa, en del som vi också den kommer att se som en kul utmaning om en tid. Vi har fått många goda råd hur detta skall hanteras för att Eric skall få så mycket hjälp som möjligt, här gäller det att inte gena, att verkligen träna på att jollra etc. När det gäller tungan blir nog det något de ställer till rätta i samband med nästa operation även det.

Aj aj aj

Jobbigt att se sitt barn pinas och lida av smärta. Operationen gick bra och kirurgen är så här långt nöjd med resultatet. Trots det går det inte att bortse från att det förmodligen gjorde förbannat ont. Efter att ha vaknat vid 13-tiden var det skapligt lugnt fram till 15, sedan började det. Vid kvart över sju gav sjuksystrarna också upp och gav Eric två små doser morfin, motvilligt somnade han vid 21-tiden för att sedan ha en så kallad "varannantimmes natt". Nu har han dock börjat äta så smått och vi tror att han kommer att vara sig själv igen under eftermiddagen. Om allt sedan går som planerat blir det hemfärd under morgondagen. Känns i och för sig inte som någon brådska då man faktiskt känner sig trygg av att ha professionell hjälp att tillgå. Längtan till de andra två underbara varelserna gör sig dock rejält påmind.
Hur som helst skall sägas att vår riddare är tapper och att T gör ett otroligt jobb med gott humör trots mer eller mindre total avsaknad av sömn, som sagt, vi kommer att bli grymt starka va det här!

På väg tillbaka

Efter en för jävlig eftermiddag, kväll och natt är jag nu på G
igen.

I trygga händer

Smärtan är hög men tillslut somnade Eric, ja även pappa Lars tror
jag ;-)

Nyopererad, trött men allt har gått bra:-)

Bra start!

Just nu sitter T och jag i cafeterian på sjukhuset och väntar medan Eric är på operation. Under gårdagens undersökningar visade det sig att Eric inte behöver några rör i öronen vilket kändes skönt. Nya rön säger också att Eric kommer att slippa spjälkade armar efter operationen vilket naturligtvis också känns toppen. Dessutom var det en mycket glad (som vanligt) Eric som lämnades över till en manlig narkossköterska, detta gjorde att varken T eller jag behövde närvara vid sövningen vilket också det kändes bra, med andra ord en mycket bra start på denna vistelse.

8:20 skall jag in!

Operationsföeberedelser

Dag 1

Klockan är nu ca halv fyra och vi har ganska nyligen fått vårt rum... ja idag är det många LKG barn här som både har opererats samt ska opereras i morgon. Eric fortsätter charma personalen här och det känns skönt, men ibland visar han en blyg sida, men även den är charmig. Vi har träffat tandläkaren och blivit fotograferad, narkosläkare och sjuksköterska. Vi har ett inplanerat besök hos öronläkaren 18:30 i kväll och innan dess hoppas vi att vi har träffat en läkare samt kirurgen ( på fredag har vi tid hos logopeden) Det finns ett visst lugn hos mig och L denna gång som känns oerhört skönt. Även om vi fått info om att denna operation kommer vara tuffare efteråt (halsont i svalg mm) så är vi mer förberedda mentalt. Har även fått veta att Eric är i den åldern som kanske kräver att en vårdnadshavare är med vid sövning..... om Eric visar minsta tecken på att vilja det så kommer jag eller L självklart sitta vid hans sida även om vi helst skulle vilja slippa, vår riddare ska inte behöva känna obehag inför detta - vi har många operationer kvar. Tack för nu.

Första kontrollen för dagen

Då var det dags igen

Sitter med min kopp kaffe och funderar lite över hur de närmaste dagarna skall bli. Idag bär det nämligen av till Uppsala för operation nummer två. Känns nästan lite konstigt, just nu kan man, om man inte vet, inte riktigt se att något är galet. Jag vet att jag är lite jävig, en part i målet liksom, men utan att överdriva vill jag nog säga att Eric är ett av jordens mest skrattande och leende barn, och då skall man börja gräva i det och krångla till vardagen. Klart jag förstår att det måste göras och att det är för hans bästa, men ändå! Den här gången kan jag inte säga att jag är speciellt orolig för själva ingreppet och nedsövningen och det (inte än i alla fall), nu är det mer efterdyningarna som oroar, ingen napp, spjälkade armar och begränsat kostintag. Känns som att det kommer att bli tuffa nätter, och dagar med för den delen. Hur som helst så är det med gott mod och ett bra humör som vi nu skall packa bilen och ge oss söder ut, nya utmaningar ger nya möjligheter, och stark blir man, vi hörs.