6 månader vilken lycka

På mage är ok ett tag, helst av allt vill jag flytta mig framåt men shit vad ska jag göra med armarna???? ÄH bäst att ligga kvar och äta på mina leksaker, flytta sig får jag göra en annan gång.

6 månader sedan Eric föddes

Idag har det gått sex månader sedan vi fick Eric, det är nästan overkligt vad tiden har rusat iväg. Försöker minnas hur livet var just den dagen samt hur de nästkommande 180 dagarna har varit. Det är med lycka jag minns allt vi varit med om (vi fixade det). Idag har vi en kille som visserligen är mycket lättare än andra bebisar i samma ålder men oj vilket charmtroll. Han jollrar och ler istortsett jämt, titutlekar är oerhört skoj och när han ser sina storasyskon så skiner han upp extra mycket. Vi har börjat med riktig mat i smakportioner, detta har inte varit någon succé pga att mycke mat hamnar i näsan pga att gommen är öppen. Vi nyser oss igenom måltiderna men han vill ha maten vilket gör att även han lär sig att inte trycka upp maten med tungan upp i gommen. På måndag ska Lars ringa till Uppsala för att höra när nästa operation blir, anledningen till att vi vill veta är att Lars har flertalet resor framöver som inte kan flyttas och i värsta fall får jag vara helt själv med Eric under operation 2. Detta gör att måndag blir en intressant dag och även om tanken på operation inte är något hallelujamoment så är det något som vi måste genomgå och då vill man gärna ha det gjort. Vem vet, det kanske gör att gröten inte åker upp i näsan i fortsättningen.... Nu ska jag puffa lite på vagnen, idag sover Eric inne med tanke på att det är -22 grader ute. Grattis Eric vår riddare, idag är du 6 månader.