Barnskrik är jobbigt

att höra och det har dessvärre blivit något som jag har fått höra under inskolningen. Jag visste att det skulle bli tufft eftersom jag är väldigt blödig och just Erics skrik har jag svårt för även om jag har hört det mest utan alla barn (ni kanske minns koliken de första fyra månaderna pga öppen läpp) Vi kämpar på med att lämna och det går säkert enligt normal plan men det är jobbigt att lämna honom när han gråter. Vi fortsätter i lugnt tempo och jag vet att det kommer bli bra, men just nu känns det som att allt jag ser och hör är detta:

mammmmmaaaaa


När bilden jag har av Eric är som den på bilden nedan:


Måste se klart Boliompa...

Nej, jag byter låt...

eller skriver ett mail.

Första veckan klar på inskolningen

och man kan väl summera det med att det går, så där. Samlingen var inte intressant idag, han gick mest runt och lekte med allt annat. Idag lämnade jag även honom i 30 minuter och under den tiden vägrade han att äta frukt och tårarna rann. När jag kom till honom grät han hysteriskt och tog min hand och gick till dörren, vi skulle åka hem tyckte han. Vi fick honom att stanna kvar men han var inte nöjd under återstående 45 minuter. När vi kom hem tog jag feber på honom och det visade sig att han hade 39 grader.... inte konstigt att inget var bra.
Nästa vecka är det 9-12:15 på måndag (Eric ska äta lunch) tisdag 9-ca13 (Eric äter lunch samt sova)
Vet att det kommer bli bra men det kommer kanske ta något längre tid, vi har ingen brådska eftersom jag börjar jobba den 6 december.... åh hjälp... den dagen mitt liv!

Västanvind taget från parkeringen i den tjockaste dimma jag har upplevt iallafall.

Inskolning på Västanvind

Igår var första träffen för Eric och inskolningsfröken Kristina, det var ett varmt möte som genererade i att Eric lagade mat till henne under nästan hela timmen vi var där :-) Han fick vara själv med henne och mig för att lära känna lokalen och utanför fönstret lekte hans sex blivande kompisar. En lycklig Eric avslutade dessvärre tiden där med att ramla på en paprika i trä och slå sig i huvudet, men tårarna gick snabbt att få bort.

Idag var vi med på samlingen och oj vad jag trivdes. När jag satt där kände jag verkligen vilket lyxjobb dessa förskollärare har, det är en fröjd att höra dessa barn ivrigt berätta, svara på frågor och bli lyckliga över allt från att en lapp med info att de ska tvätta händerna innan lunchen eller att just Eric var där. Högstadiet har inte alltid sådana glada stunder :-)
På en tavla fanns en bild på en röd matta (samlingsmattan), ett hus och en säng. På den tavlan skulle varje barn sätta fast en docka som föreställde dem och sitt eget namn på den plats de var, var de på samling, hemma eller sjuk i sängen - tror ni fattar. Med andra ord övade de på ordbilden av sitt namn och med hjälp av dockorna blev det en rolig övning, ÄLSKAR!!!!
Eric vågade hämta den lilla docka som föreställde honom av fröken och sätta den på avsedd tavla, vilken kille - ingen trodde att han skulle gör det. Resten av tiden innebar frukt och lek inne och pyssel. De arbetar med former och Eric gjorde en tavla med fyrkanter!!!! Han fick hjälp med limmet men klistrade glatt fast olika fyrkanter i alla möjliga färger och han var överlycklig, ja han satt i Kristinas knä och berättade samtidigt för mig vad han gjorde, allt gick bra och när klockan var 10:45 visade Eric tecknet för att sova och gick mot dörren.... en kvart senare satt vi i bilen och vår riddare sov innan vi kommit ner från parkeringen mot stora vägen :-)
Känns som att vi alla är redo för nästa resa...... arbete/förskola.