Barnskrik är jobbigt

att höra och det har dessvärre blivit något som jag har fått höra under inskolningen. Jag visste att det skulle bli tufft eftersom jag är väldigt blödig och just Erics skrik har jag svårt för även om jag har hört det mest utan alla barn (ni kanske minns koliken de första fyra månaderna pga öppen läpp) Vi kämpar på med att lämna och det går säkert enligt normal plan men det är jobbigt att lämna honom när han gråter. Vi fortsätter i lugnt tempo och jag vet att det kommer bli bra, men just nu känns det som att allt jag ser och hör är detta:

mammmmmaaaaa


När bilden jag har av Eric är som den på bilden nedan:


Måste se klart Boliompa...

Nej, jag byter låt...

eller skriver ett mail.