Aj aj aj

Jobbigt att se sitt barn pinas och lida av smärta. Operationen gick bra och kirurgen är så här långt nöjd med resultatet. Trots det går det inte att bortse från att det förmodligen gjorde förbannat ont. Efter att ha vaknat vid 13-tiden var det skapligt lugnt fram till 15, sedan började det. Vid kvart över sju gav sjuksystrarna också upp och gav Eric två små doser morfin, motvilligt somnade han vid 21-tiden för att sedan ha en så kallad "varannantimmes natt". Nu har han dock börjat äta så smått och vi tror att han kommer att vara sig själv igen under eftermiddagen. Om allt sedan går som planerat blir det hemfärd under morgondagen. Känns i och för sig inte som någon brådska då man faktiskt känner sig trygg av att ha professionell hjälp att tillgå. Längtan till de andra två underbara varelserna gör sig dock rejält påmind.
Hur som helst skall sägas att vår riddare är tapper och att T gör ett otroligt jobb med gott humör trots mer eller mindre total avsaknad av sömn, som sagt, vi kommer att bli grymt starka va det här!