En pappas tankar

Dagen D närmar sig med stormsteg. I morgon bär det av Till Uppsala för massor av kontroller och undersökningar. På tisdag är sedan tanken att första operationen skall bli av, nervös? Gissa!
Vi skrev för någon vecka sedan att vi fått ordning på matproblematiken, som vanligt skall man inte ropa hej för tidigt. Just nu pågår en ständig kamp för att få i honom mat och framför allt en kamp för att han skall behålla den. Fortfanade en liten "tunnis" gör att att han inte har något att ta av efter operationen, hoppas de tycker att han är stor nog. Risken finns att de tycker att han måste växa till sig ytterligare och då ställs operationen in och vi får fortsätta vänta. Som person är jag en kille som gillar uttrycket "det löser sig ", önskar att jag kunde rycka på axlarna och säga så nu, men sanningen är den att jag är riktigt nervig för vad som komma skall. Att det efter operationen blir nappförbud och själkade armar är inte kul men känns som något som "löser sig", nej det som oroar är själva operationen med nedsövning och grejer. Vad sysselsätter man sig med när han "sover"? Hur fan slår man ihjäl ett par timmar när det bästa som finns är utom ens kontroll? Jag lovar att jag inte är negativ och tänker hemska tankar, nej jag tänker allt positivt men kan likt förbannat inte låta bli att få ökad puls när jag tänker på kommande vecka. Skulle tro att det blir tätt mellan inläggen den kommande tiden, vi hörs.