En mammas tankar

Oj, då var det dags att skriva vilka tankar som finns i en mamma så där 12 timmar innan vi åker till Uppsala för Erics första operation..... mina inlägg har inte varit många på denna blogg och det beror nog mest på att jag än idag inte kan sätta ord på vad jag känner och tänker. Allt snurrar och jag vet inte riktigt om jag är lycklig, nervös, livrädd, ångerfylld eller vad i helvete det är.... om vi säger så - jag älskar sötsaker, ju onyttigare desto bättre men idag med kylen fylld av tårta och skafferiet fullt av kakor så har inte ens jag ätit en enda smula och fortfarande finns ingen hunger i min kropp, där är det redan fullt av fjärilar och klumpar :-(
Vad är jag rädd för??? kanske är det att jag inte har kontroll över denna situation, kanske att jag skäms över att jag inte kan ge min äldsta son en underbar födelsedagsmorgon med sång och paket eller att jag kommer bli tvungen att dra ned på lekstunderna med min älskade Emma under tre tuffa veckor då Eric har smärta och behöver bäras.
Jag vet att detta är ilandsproblem och att många andra har det värre.... MEN för mig är detta ytterligare en tuff uppgift i mängden. Jag lever dagligen med Erics matande som än idag är ett mysterium - han har prövat de flesta ersättningar som dietisten i Falun har informerat om, han kräks och har stop, är så tunn att han aldrig får ha en dålig dag vad gäller intag - han har inga depåer alls.... Ja det är kanske där en stor nervositetsknut sitter, tänk om han inte klara av att äta ordentligt från och med tisdag....... nej, jag slutar skriva nu - vill inte att mina mörka tankar ska överta de vita tankar som jag alltid vill ha. Njut av livet till fullo - du vet aldrig när du får en utmaning som kräver att du måste sluta njuta för en lång stund.