Nu har vi varit på besök på förskolan Västanvind i just Västanvik. Ett trevligt besök där vi fick träffa personal, föreståndare och framförallt barnen som går där. Eric gick raskt in och utforskade alla leksaker och var både glad och leksugen. Vi kunde prata med de vuxna som vi kände att vi behövde och få svar på de frågor som vi hade. Hela upplägget kändes bra för Eric eftersom de använder tecken hela tiden men endast två barn är döva vilket gör att de även alltid pratar med barnen = Eric kommer att få höra språket samt med hjälp av tecken förstärka det.
Ja då var det klart och bestämt tror ni.... NEJ så lätt är det inte. På senare år har både jag och Lars lärt oss att kanske tänka ett steg längre innan beslut, något som vi inte är direkt kända för men som är bra. Självklart ska man vara spontan, men lite eftertanke är aldrig fel.
1) hur stort är Erics behov vad gäller tecken?
2) placerar vi honom nu i ett fack?
3) färre barn på förskolan = färre kompisar
4) kommer vi klara av att lära oss teckenspråk så att vi även hemma kan hjälpa Eric?
frågorna har börjat att dyka upp och även om det i första ögonblicket kändes väldigt bra så skrämmer det iallafall mig att inte Eric ska hamna på "trygga" Rosen där Emma och Emil har haft sin hemort under sin uppväxt när vi har arbetat.
Har ett samtal att göra till förskolesamordnaren i kommunen för att meddela våra tankar, sedan är det hon i samråd med föreståndaren på Västanvind som avgör OM de har möjlighet att ta sig an Eric, fortsättning följer.....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
%5B1%5D.jpg)
2 kommentarer:
vi ser med spänning fram mot fortsättningen.
Hej! Min pojke är iofs lite äldre än Eric, men ändå. I maj, när han var 1 år o 2 mån, opererades gommen (hela gommen i en op) och rör sattes. Efter rören tyckte vi ganska snart att vi kunde märka att han hörde bättre. Han hörde t.ex. flygplan på ganska hög höjd och pekade och sa nuhh (det och mamma är i princip hela ordförrådet).
Vi har inte fått rådet att använda stödtecken. (det fick jag däremot när min stora pojke var liten - som ett generellt råd för snabbare språkutveckling. Jag tror säkert att det är bra, så länge man talar samtidigt.
Men jag förstår er tvekan inför dagis. Om vi hade haft ett tecken-dagis nära oss, hade jag nog ändå valt ett vanligt dagis, men det bygger ju på att jag nu är övertygad om att han hör, och då vill jag att det ska vara så normalt som möjligt. Oskars läpp kommer att vara tillräckligt mycket special jämfört med kompisarna.
Skicka en kommentar