fredag 19 augusti 2011

Matpussel

 Det tog tid innan vi fick Eric att äta något och det krävdes att jag och Lars bytte plats och att vi informerade Eric att han måste äta inte - "vill du ha...." Snabbt åt han två jordgubbsglassar i rad och dessvärre tog denna delikatess slut så det blev svårare att få i honom något efter det.
 De instruktioner vi har är många och eftersom det är tufft att alltid säga nej till mackor, flingor, ost, banan you name it så väljer vi att själva leva på flytande föda men äter i skift när Eric sover är på en annan våning etc. Tufft var ordet!
 Men han klarar detta riktigt bra, att vara utan mat klarar han helt ok även om han självklart blir grining och skriker. Från och med måndag är det puré som gäller och då känns det som att vi kan "lyxa" till med lite gröt och lösgjord potatismos tex. Det är klart att det kommer gå men det är pysslit att inte kunna äta vad man vill och när man vill. Han är fortfarande lika envis och vill inte bli matad, men efter ett tag inser han att detta är vår vardag just nu - men han måste alltid ta fight. Välling och napp är saknade och just nu vägrar han dricka välling ur glas vilket gör att läggningar och när han vaknar på natten blir lite svårare att lösa - kämpa!

De spjälkade armarna hindrar inte honom ett dugg mer än att mata sig själv. Han lever precis som vanligt.

2 kommentarer:

Farmor o farfar sa...

va´ dukiga all är.

Anonym sa...

Hej hittade hit av en slump och vill bara säga att det är en fin blogg, är själv född med LKG (1986) och vet hur svårt det kan vara som liten och genomgå operationer och behöva äta när det är ömt och svullet plus allt annat som sker och händer men mest av allt vill jag bara säga att allt jobb och envishet ger resultat. Utan mina föräldrars slit med matning, talträning och gud vet allt så hade jag inte varit som jag är idag. Jag pratar utan problem och gjorde min sista operation (en estetisk näsoperation) när jag var arton. Nu vill jag jag inte göra några fler och jag känner mig klar och är så oändligt tacksam för allt min familj och sjukhuspersonal har gjort, trots att det var jobbigt ibland. Önskar dig och din familj all lycka!