Jag är så lycklig, tack och lov!

(Detta inlägg är hämtat från vår "familjeblogg" den 31/7.)
När jag vaknade i morse kände jag ett rus av lycka, lycka över att vara far till tre fantastiska barn (och gift med en underbar fru) och lycka över att jag kände just lycka. Känner mig mycket nöjd över att jag lät de känslor som for genom huvud och kropp i går få ta det utrymme det behövde.
När jag idag sett på Eric och även när jag tänkt på honom så ser jag just honom, Eric framför mig, inte bara en spalt som skymmer denna underbara varelse, idag har jag känt att just denna spalt istället är en del av denna underbara varelse.
Vi har idag träffat den första specialist (av många) som vi skall ha mycket kontakt med framöver, när vi var på väg dit kände både T och jag att det skulle bli riktigt skoj, som ett startskott liksom, allt gick bra och nu är vi så ruskigt motiverade att göra det bästa av detta. Mer detaljer kring detta och hur det går till kommer på den blogg jag skall starta inom någon vecka.
Vid ett tillfälle idag gick T på toaletten samtidigt som Eric vaknade och var hungrig. Eftersom han redan börjat träna med flaska, som ett komplement till amningen, så kunde jag lätt gripa tag i en flaska och börja mata honom, han blev lugn och jag tänkte genast, skoj att jag kan mata och trösta, det har ju inte gått med de andra två som endast ammats = något positivt med det hela!
Oh vad jag längtar så tills imorgon när hela familjen kan vara samlad igen, Emil, Emma, Eric, Tina och jag, Tina och Eric är som Ni förstår kvar på BB ett par dagar till. Än mer längtar man förstås tills vi kan samlas tillsammans med Lachris här hemma i Ullvi. Nu tänker en lycklig trebarnsfar gå till sängs, imorgon väntar nya fina och spännande stunder!