söndag 30 augusti 2009

1 månad

Idag blir vår Eric en månad, tänk så fort det går. Om man bortser från matningen, kroken och tejepen så är dagarna som med vilken underbar liten varelse som helst. Kan inte säga att dagarna känns som dagar med vår Eric som har LKG, det känns som dagar med våra underbara barn, faktum är att vi inte tänker på hans missbildning varje dag ens, i alla fall inte på något sätt som känns betungande.
I morgon skall vi som jag skrev i förra inlägget till Uppsala igen. Med närmare eftertanke så vet vi faktiskt inte varför, vi skall till käkspecialisten så vi får hoppas att hon vet:-D
Träffade en dagisfröken till Emma igår, hon hade talat med Tina tidigare i veckan och visste därför om allt. Måste säga att hennes uttryck till mig var coolt och hade en underton av rätt inställning, hon sa så här "hörde att Ni fick lite att jobba med den här gången", hon sa det på ett sätt som fick mig att bli än mer inspirerad till att hjälpa Eric. Till saken är att hon själv fött en dotter med gomspalt!

2 kommentarer:

Farmor o farfar sa...

tänk att vi känner på samma sätt sedan vi träffat Eric för första gången på BB. Underbara barnbarn!

Kryck sa...

Det är tur och skönt att ni är dem ni är för allt känns övervinnerligt i eran värld!