Nya rör

När rören i Erics öra började synas i våras  insåg vi att det snart skulle vara dax för nya. Hörselkollen sa att det var ok men när vi var på återkoll kunde de plocka ur båda rören eftersom ett låg i hörselgången och skramlade (det jag såg alltså) då såg de även vätska bakom en trumhinna.

Så idag var det planerat för nya rör, denna gång var Eric mer medveten, vi pratade om varför han inte fick äta frukost eller dricka innan träffen med doktorn - han var mer redo på något sätt. Allt fungerade klockrent med alla samtal med sovdoktorer etc men det tog tid så vår riddare somnade fem minuter innan det var dax att bli sövd :-)

Han var tapper ändå till "pilotmasken" skulle på då blev han ett vilddjur och kämpade emot. Tillsammans tog jag Erics hand och sa till honom,-"nu åker

vi iväg på en resa" masken blev kvar över munnen och han somnade. Ingreppet gick fort och det tog inte lång tid tills jag fick träffa honom igen. Han vaknade och slet av sig nästa mask som gav honom syre, ville verkligen inte ha en mask. Han satt i mitt knä i 30 minuter men redan efter 5 ville han åka därifrån :-)

Uppe på avdelningen slet han av sig sina kläder och tog sina egna, började leka och väntade på att få åka hem. Det blev glass, saft och vatten samt ett toabesök som krävdes för att få åka hem - målmedveten åt och drack han supersnabbt sedan ville han åka :-) det fick han, 11:00 hade vi lämnat lasarettet för denna gång. 

En tapper insats av vår riddare igen, skumt att detta känns som rutin .... Tre LKG- operationer och tre insättningar av rör. 

Återbesök på Öron Näsa Hals

Idag skulle vi åter se hur det har fungerat med rören för Eric. Eftersom jag inte var med senast och såg hur bra han fixade att visa när han hörde respektive inte hörde var det extra spännande. Erics hörsel var tydligen mycket bättre och på vänster öra bra. Hans rör i höger öra är tydligen tätt och därför hade han inte dålig men inte lika bra hörsel där. Vi kommer få träffa en läkare senare och då får vi säkert veta om de ska göra något om det ingentäppta rören. Vi ska vara observanta om Eric börjar säga VA- igen eller om han har svårt att lokalisera våra ljud när vi ropar på honom.

Det är bara att fortsätta kämpa vidare men attans vad duktig han var under undersökningen, han gör allt som de säger och det gör att de verkligen vet hur de ska hjälpa honom. TACKSAM!

Operation

Igår fredag var det så dags för ytterligare en operation för Eric. I vårt liv är det just nu lite av ombytta roller, Tina jobbar allt konstigare tider och har svårt att vara ledig medan jag har alla möjligheter att hitta luckor. För mig en underbar känsla, tyngre för Tina. Än mer tungt blev det för Tina när hon insåg att hon inte skulle kunna närvara på Erics operation i går. För mig kändes det däremot stort att ha känslan av att det hänger på mg, jag trivdes med det, lita av en "Pay back time-känsla".
Operationen i fråga var att sätta in nya rör i Erics öron, en operation som innebär att han blir av med vätskan bakom trumhinnorna och tack vare det får tillbaka en fullgod hörsel. Vi lämnade huset klockan 6.30 på morgonen, på fastande mage (Eric alltså). Väl framme började jag läsa igenom papperen lite mer noga och insåg snabbt att jag hade tre papper med olika uppgifter på vart vi skulle gå. Valde ett och fick där veta att vi gått fel, blev vänligt visade vart vi skulle och så var det löst. Eric, som vanligt iförd hockeyhandskar var på ett strålande humör och gick verkligen all in för att charma all landstingspersonal han lyckades uppbringa.
Efter diverse rutinkontroller blev det så dags att byta om till landstingsuniform, trots mina ivriga försök att förklara att man i stort sett kan jämföra denna uniform med TV-pucksdressen (dalalag som dalalag liksom:-)) blev han märkbart nedstämd när han blev av med de privata kläderna och handskarna. Det var precis som att han mindes vad som nu komma skulle. Han fick en hutt med lugnande och när vi kom fram till operationssalen var han smålullig och åter på ett strålande humör. Han lekte ivrigt med narkossköterskan (manlig) och narkosläkaren (kvinnlig). Många skratt och roliga upptåg innan han la sig på britsen och inhalerade den substans som snabbt fick honom att somna. Konstigt nog kändes det inte jobbigt för mig, samtidigt som det var otroligt starkt att det nu var jag som närvarade.
Jag gick ut och satte mig i väntrummet och efter ca: 15 minuter kom den mycket trevlige kirurgen ut och berättade att allt gått som planerat och att det runnit ut riktigt mycket segt gojs ur Erics båda öron, vilket så klart var bra.
5 minuter senare blev jag hämtad till uppvaket där en leende men groggy Eric tog emot.
Vi fick efter ett tag komma tillbaka till avdelningen där det väntades glass och saft, Eric lät sig väl smakas. Klockan 10.00 satt vi i bilen på väg hem igen. Eric hör nu fantastiskt bra och man märker tydligt att han är känslig för ljud.
Vi har sagt det förut men det tåls att sägas igen, Eric är och förblir en riddare!